(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ąr humaniora bildande?"

Är humaniora bildande? 

Inger Bierschenk 
2000 



Copenhagen Competence Research Center & Psykologisk Laboratorium, 

K0benhavns Universitet 
och Gymnasieskolan Spyken, Lund 

Teknisk rapport 



© Inger Bierschenk 2000 



2 



Naturvetenskap som bildningsämne 

När Rousseau ställdes inför frågan: "Har vetenskapernas och konstens framsteg 
bidragit till att förädla sederna?" besvarade han den med ett rungande "Nej!" Han 
argumenterade för den förädling som den oförfalskade naturen ensam bidrar till och således 
mot det sinnenas och sedernas förfall som civilisationen obönhörligen medför. Sådana 
idealistiska och utopistiska debattörer har väl alltid funnits, men de tar särskilt stor plats i 
brytningstider. En sådan tid var upplysningstiden. Brytningen var en följd av den tekniska och 
merkantila revolutionen i Europa, vars idéer Rousseau ställde mot de mänskliga och 
demokratiska värdena. Idag, mer än två sekel senare, har den tekniska utvecklingen nått 
höjder som upplysningsmännen inte kunde ana, och i någon mening hade väl Rousseau rätt: 
Inte har vi väl blivit ädlare av det. Nej, varför skulle vi det? 

Den humanistiska bildningen har från tid till annan stått högt i kurs. Ett 
huvudargument för humaniora har varit vikten av att läsa de klassiska texterna för att genom 
dem bibehålla höga ideal. Inget tyder dock på att vare sig klassisk bildning eller 
naturvetenskaplig och teknisk utbildning i sig skulle vara befrämjande för mänsklig mognad 
och humanism. Många av oss kan nog vittna om att tillstånden på de akademiska 
institutionerna inte är mänskligare än på andra. Kanske har dagens skolning kommit att 
inriktas uteslutande mot utbildning och inte mot bildning. 

Nu har bildningsbegreppet börjat komma in i debatten igen, mycket till följd av de 
naturvetenskapliga ämnenas kris i skolan. För att få de unga att intressera sig för 
naturvetenskap och teknik har det gjorts olika satsningar (som t ex det svenska NOT- 
projektet). I första hand har ansträngningarna gällt att öka rekryteringen till industri och 
högteknologisk forskning. Sedermera har fokus breddats och nu talas det om 
naturvetenskaplig bildning. Därtill kommer idéer om demokratiskt medinflytande och 
naturvetenskapens roll i kulturbilden. Tanken är att utan naturvetenskapliga vardagskunskaper 
kan vi inte vara medskapande i den demokratiska processen. I denna syn ingår också idén att 
naturvetenskapen själv är kulturskapande (Sj0berg, 1999). 

Den övergripande fråga som man från samhällets sida söker svar på är: Varför 
utvecklar ungdomarna negativa attityder till naturvetenskap och teknik och lockas mer av 
kvasivetenskapliga alternativ, som ockultism, new age, etc? Man tycks inte heller komma 
tillrätta med könsfördelningen; det är fortfarande fler pojkar än flickor som väljer 
naturvetenskaplig utbildning. 

Anledningen till satsningens inriktning mot bildning är föreställningen att 
humanistiska värden ska verka berikande på studiet av NT-ämnena (och möjligen också 
tanken att dessa värden skulle locka flickorna i högre grad). Det ligger naturligtvis mycket i 
att naturvetenskap och teknik inte ensamma räcker till som grund för att medborgarna ska 
kunna avgöra frågor kring energi, miljövård och stadsplanering, till exempel. Med ett 
kulturellt och demokratiskt perspektiv skulle de naturvetenskapliga ämnena få ny status som 
bildningsämnen. Hittills har grundskolan misslyckats med att ge eleverna en vettig 
allmänbildning i naturvetenskap och teknik, anser kemiprofessor Sven Engström (1999). 

Svaret på frågan om ungdomamas val kan vi nog finna i det vetenskapliga 
förhållningssättet till omvärlden, som speciellt naturvetenskaperna måste upprätthålla. 
Vetenskapligheten omfattar bl a autonomi, objektivitet, systematik i observationerna och 
kraven på empiriska belägg. Därtill kommer en sekulariserad verklighetsuppfattning, fri från 
myter. Mot det här förhållningssättet ställs det ofta upp ett antal motsatsord, som ska föra in i 
debatten en holistisk, humanistisk verklighetsuppfattning, som till och med kan få kallas 
ovetenskaplig för den positiva klangens skull. Vissa naturvetare med mjuk framtoning får 
agera lockbeten, t ex teknologen Bodil Jönsson i Lund. När nobelpristagaren Ilya Prigogine 
yttrar sig över den viktiga korsbefruktningen mellan naturvetenskapen och humaniora i 



3 



förståelsen av världen, blir han gärna citerad (Katz, 1996). Men ingen skulle väl komma på 
tanken att dessa båda personers förhållningssätt till sina ämnesområden skulle vara 
ovetenskapligt. Att kvinnligheten och den kvasisakrala, personliga framtoningen lockar 
studerande beror nog på att det förutsätts att vetenskaparen och den privata individen är exakt 
densamma. Personlighetsidealet är inte den kyligt rationella betraktaren, åtminstone inte för 
flickor, tycks man tänka. Men om vi kan få forskare att verka mjuka och som folk är mest, så 
är ju naturvetenskap inte så motbjudande. Verkligheten är dock mer differentierad, för när 
ungdomarna väl har börjat på NV -programmet, så lär de upptäcka att det krävs strikthet, 
objektivitet och systematik av dem. När de har varit där ett tag, kanske de också kan skilja på 
person och ämne, särskilt med tanke på att de möter en stor andel kvinnliga naturvetare och 
teknologer. 

Bildningen som demokratifråga 

Den vetenskapliga världsbilden har ändrat människans uppfattning av världen och sin 
egen plats i den. Vetenskapens historia hänger därför tätt samman med den materiella, 
filosofiska och konstnärliga utvecklingen. De naturvetenskapliga idealen ligger nära de 
demokratiska, t ex respekten för argument och bevis. Självständighet, objektivitet, autonomi 
och rationalitet är centrala i både vetenskap och demokrati (Sj0berg, 1999, s 17). Dessa 
begrepp sätts också ofta i samband med begreppet bildning. För att man ska kunna tala om 
bildning som ett resultat av utbildning i naturvetenskap integrerad med humaniora vilar det 
alltså i hög grad på vilka humanistiska inslag som väljs. De klassiska texterna är sådana som 
speglar den bildningshistoriska - eller idéhistoriska - utvecklingen. En i denna mening bildad 
människa är en som med både förnuft och känsla kan ta del av det s k offentliga samtalet. 

Eftersom skönlitteraturen bildar basen inom humaniora, är det den som är 
utgångspunkten för integreringsförsöken. Men vi måste komma ihåg att skönlitteraturen i 
många avseenden är ett konstnärligt uttryck, och som sådant har den inga vetenskapliga 
anspråk. Även om modernisterna ansåg sig omsätta de nya vetenskapliga rönen litterärt, 
såsom Freuds och Einsteins teorier sägs ha omsatts av Durrell i Alexandriakvartetten 
(Håkansson, 1999), kan det ju bara vara en fråga om en personligt utformad gestaltning. Den 
kan vara mycket skickligt genomförd och bidra till perspektiveringen av människan och 
världen. Men den kan lika väl vara mytskapande och då bidrar den mera till bilden av 
människ(9r än av världen, vilket skapar ett trovärdighetsproblem. 

Förutom den konstnärliga utformningens personliga drag är det ovedersägligt så, 
åtminstone i dagens svenska skönlitteratur, att författarens politiska hemvist ofta genomsyrar 
verket. Det här blir ett dilemma ur demokratisk synvinkel, särskilt som denna hemvist 
exploateras så ensidigt och är så dominerande i våra läromedels texturval. Till skillnad från 
(natur)vetenskapsmännen vill de skönlitterära författarna ofta inte göra åtskillnad mellan sin 
person och sitt verk utan tycks istället mena att de är djupt sammanflätade. Riktigt 
problematiskt blir det när unga läsare inte kan genomskåda det politiska budskapet. 
Humanismens ideal sägs vara förståelsen för den enskilda människans värdighet (Kj0rup, 
1999). Med tanke på att humanismen idag framförs offentligt av "proletarius", som gör 
människovärdighet till en klassfråga, så får man förstå att "classicus" icke göre sig besvär. 

För att humaniora ska bidra till bildningen, bör litteraturstudiet närma sig det 
vetenskapliga förhållningssättet. En bildad individ ska kunna delta i demokratins 
argumentationsprocesser (Kalleberg, 1999). Det kräver både vetenskaplig moral och 
kommunikationsetik av dem som gestaltar vår bildningshistoria litterärt och av dem som för 
den vidare. Det vetenskapliga förhållningssättet är således centralt även för skolan. Det skulle 
till exempel innebära att eleverna får studera den litterära gestaltningen på ett sådant sätt att de 
förstår något grundläggande i texten. Inte det konstnärliga uttrycket och inte heller de 
personliga ställningstagandena, utan vad texten är ett uttryck för när den ses som en del av vår 



4 



bildningshistoria. Härigenom får den studerande konkret kunskap men också generella 
insikter i t ex mänskliga rättigheter eller komplexiteten i en civilisationsprocess. Därmed gör 
man litteraturläsning till ett demokratiskt projekt. Av största vikt är då valet av representativa 
texter. Jag ska ge ett par exempel: De vetenskapligt arbetande författarna under 1800-talets 
naturalistiska program framträdde med både en objektiv och en subjektiv sida. Mot den 
bakgrund jag skisserat skulle jag hellre välja att läsa Thérése Raquin än Germinal med mina 
elever, och hellre Fröken Julie än Tjänstekvinnans son. 

I traditionen från upplysningstiden har samhället byggt upp institutioner som ska 
utforska natur, samhälle och kultur. Det har inneburit en specialisering, som i sin tur har fött 
krav på demokrati i form av "översättning" till allmänheten. I den processen kan bara de 
bildade delta. Häri har de skönlitterära författarna en given plats. Kunskaps- och 
idéutvecklingen förändras ständigt och författarens uppgift är att gestalta den på ett begripligt 
sätt för allmänheten. Det vetenskapliga förhållningssättet till uppgiften gör om författaren blir 
en modern "classicus". Andra förhållningssätt må tjäna andra syften men inte det 
demokratiska bildnings syfte som de naturvetenskapliga ämnenas företrädare önskar och avser 
med den nya inriktningen. Demokrati kopplas med den här synen till bildning, och för den 
delen också till kompetens (I. Bierschenk, 1998b). Ett demokratiskt sinnelag har alltid varit 
garant för att den enskilda människan bemöts på ett värdigt sätt. Den tesen tror jag inte att 
Rousseau hade argumenterat emot. Men han hade säkerligen haft svårt att hitta en 
motsvarighet till Robinson-gestalten i dagens litterära skeppsbrott. 

Materiallära i teori och praktik 

Beroende på hur samhällets institutioner och medborgarna upprätthåller dialogen om 
utvecklingen skapas det samhällsklimat i vilket det offentliga livet ska växa. En av 1900-talets 
modernistiska rörelser kallas futurismen därför att den växte fram i en tid (första världskriget) 
av vetenskapliga och industriella framsteg. Som konstnärligt begrepp står futurismen bl a för 
dyrkan av renhet och hårdhet i olika former, det maskinliknande funktionssättet hos både 
människor och objekt, rörelse och framåtblickande. Den konstnärliga utformningen kan 
avläsas utifrån ytan i både måleri, illustrationer, dekorationer och liknande alster. Även 
futurismen har sina numera klassiska texter, främst dikter, som kan sägas ingå i det 
europeiska kulturarvet (t ex av Majakovskij, Diktonius, Lundkvist). 

För att denna kulturhistoriska kunskap ska ha en bildande verkan, måste begreppet 
futurism förstås i sin samhälleliga funktion. När vetenskaplig och industriell framstegstro 
omfattas av samhällets styrande kommer dessa idéer att genomsyra viktiga 
samhällsfunktioner och ge upphov till ett samhällsklimat eller atmosfär. Det krävs alltså en 
levande och demokratisk samhällelig dialog för att både samhällets företrädare och 
allmänheten ska bli medvetna om vilka strukturer som utvecklas med tiden och vilka 
konsekvenser de får. 

I en tidigare studie av ett material, vars strukturella relationer representerar det 
teoretiska begreppet behaviorism, har jag diskuterat vilken konsekvens denna 
materialkännedom har för vägledningen av ungdomars läsning (I. Bierschenk, 1999b). Att ha 
kännedom om behaviorismen som vetenskaplig idé är dock inte tillräckligt för att känna igen 
den när den har omsatts i en roman om samhället, t ex som i den dystopiska 1984. Med 
anknytning till diskussionen ovan skulle man kunna säga att det behövs ett visst mått av 
bildning för att uppfatta behaviorismen i strukturell mening. 

I den ovan nämnda artikeln framför jag idén att materialet ska vara styrande om vi 
syftar till att undervisningen ska verka kompetenshöjande. Men det kräver förstås att vi med 
säkerhet vet vilken struktur ett visst material har. I den här studien tar jag min utgångspunkt i 
en text som lämpar sig för den problemställning jag har skisserat, nämligen en som 



5 



representerar futurismen i samhällelig mening. Den här gången vill jag veta i vilken grad ett 
antal romaner bäst kan sägas svara mot begreppet bildande. Hur väl framställer författarna 
detta angelägna ämne, dvs översätter för allmänheten? Kan unga läsare uppfatta det 
grundläggande i futurismen som samhällsidé eller skyms den av författarens politiska 
budskap? 

Undersökningens kontext 

Ett av avsnitten inom gymnasieskolans kurs B i svenska har inneburit läsning och 
redovisning av samhällskritiska 1900-talsromaner i årskurs 2. Arbetet redovisades på flera sätt 
men av intresse här är den enskilda skriftliga redovisningen. Jag var intresserad av hur 
eleverna skulle förklara "sina" romaner när de oförberedda fick ett antal ord/begrepp att hänga 
upp redogörelsen på. De tre romaner som ingår i den här studien är Du sköna nya värld av 
Aldous Huxley (1932), En levande själ av P C Jersild (1980) och Tjänarinnans berättelse av 
Margaret Atwood (1985). Utgångspunkten är att dessa romaner är samhällskritiska fiktioner, 
förlagda till en framtid i vilken den teknologiska utvecklingen får särskilda konsekvenser för 
det samhälle människan bygger. 

Jag har tidigare studerat gymnasieelevers litterära förståelse (I. Bierschenk, 1997) och 
inte funnit några skillnader mellan naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och estetiska 
klasser. Klasserna får därför ingen betydelse den här gången. Två klasser har deltagit, en NV2 
och en FÖ2. De teoretiska begrepp som var utgångspunkten för deras redovisning hämtades 
från den text som beskrivs nedan. 

Val av futuristisk text 

Valet av text för denna studie är resultatet av en noggrann förberedelse i form av såväl 
källstudier som experiment. I samband med ett kursavsnitt i modem litteratur förberedde jag 
ett test som var avsett att mäta förståelse av moderna begrepp och ismer (I. Bierschenk, 1997). 
Jag avser till exempel de kulturella och litterära begreppen expressionism, futurism och 
surrealism. Jag gick igenom aktuella läroböcker i litteraturhistoria och samlade begrepp och 
beskrivningar av idéer kring författarskap och litterära verk. Genom ett klustringsförfarande 
(beskrivet i ovan nämnda rapport) renodlades begreppen och beskrivningarna i förhållande till 
deras likhet. På så sätt skapade jag en empirisk definition av den moderna litteraturens 
idégods. Jag gick emellertid vidare till mera vetenskapliga verk, såsom handböcker i 
psykologi, för att få definitioner av begrepp som behaviorism, funktionalism och magisk 
realism. På det viset ökades klarheten i begreppens innebörd och avgränsning gentemot 
varandra. Genom ett experiment jag genomförde som ett led i undervisningen kunde jag visa 
begreppens samhällsteoretiska förankring och relation till kompetensutveckling. 

Testet kom att innehålla femton texter, som var och en är en beskrivning av ett 
modernt begrepp i funktion. Några av texterna är konstruktioner, några har tagits direkt från 
en handbok eller den empiriska verkligheten, men med en viss modifiering. Texten som jag 
har använt här för att få fram futurismens samhällsstruktur tillhör den sista kategorin och kan 
ses som ett yttrande från en person i ansvarsställning, vilket översätts till allmänheten med 
syftet att förklara ett ställningstagande i en aktuell vetenskaplig fråga. Texten lyder: 

Jordbruksministern framhåller genteknikens betydelse för att lösa svåra 
medicinska problem, men ställer sig däremot tveksam till en oreglerad tillämpning 
inom lantbruk och husdjursavel. Politikernas uppgift, menar ministern, är att i nära 
samarbete med forskarsamfundet se till att lagar och regelverk är "i takt med 
utvecklingen". 



6 



Presentation av textanalysen 

För analysen av texten har jag använt Perspektivisk Textanalys, en mätmetod, som har 
utvecklats för att kunna ta hand om dynamiken i hur en text bildas. Metoden bygger på 
hypotesen att det finns en helhet och ett sammanhang i en text, som inte har något direkt 
samband med hur texten har sammansatts på ytan. För den som intresserar sig för metodens 
väsentliga drag, såsom språkteorin bakom den, hänvisar jag till Textens essens (I. Bierschenk, 
1999a). Där finns också en förteckning över teori, metodutveckling och tillämpningar. I det 
här sammanhanget är det inte meningsfullt att beskriva metodens sätt att fungera, vare sig 
språkteoretiskt eller topologiskt. Men några ord om den topografiska framställningen kan vara 
lämpligt (se t ex Bierschenk & Bierschenk, 1993; Bierschenk, Bierschenk & Helmersson, 



Det är kanske enklast att tänka sig en sfärisk, biologisk organisation, t ex en orm, som 
genom sina rj^miska rörelser utvecklar det strukturella sambandet i texten. Denna orm består 

av två delar, kroppen och huvudet. För att symbolisera den minsta möjliga helhet, som kan 
finnas i en naturlig text, används logotypen av en orm som försöker bita sig själv i svansen. På 
så sätt genereras en sfärisk form, som i grund och botten är spiralformad. I Figur 1 
representerar Etik, transformerat av Avvägning en sådan minsta helhet. 

Figur 1. 

Futurismen i en samhällsstruktur 



1996). 



Avvägning (4) Ä^Tn 
Ansvarstagunäi. 
Manipulation (1) 

Ledmt^ 

Förädlingsindustri (()) ^ 



Tillämpning (7) 




ormration 



(8) Förädlingsindustri 



Ise 



(1)-(12) = ytbegrepp, kursiverade = strukturbegrepp 



7 



Resultatet av transformationen leder fram till den första topologiska invarianten, 
Ansvarstagande, som i figuren framställs som ormens minsta möjliga kroppsliga utveckling. 
Nu är det så att kroppens utveckling och ormens väg sammanfaller. Men huvudet kommer att 
röra sig i olika riktningar, vilket ger vägen dess specifika orientering. I vilken mån 
förändringarna i riktningen avspeglar textens deformationer kan vi på så sätt avläsa genom de 
vertikala linjerna. De kallas topologiska dimensioner och lämpar sig väl som bas för 
begreppsliga j ämf örelser. 

I det här sammanhanget utreder jag inte begreppsstrukturen men vill istället diskutera 
dimensionaliteten i texten. Vi har här fyra dimensioner, som avtecknar sig i det vertikala 
ledet. Den första dimensionen bildas av begreppen Systematisering, Kontroll, Ledning och 
Ansvarstagande. Den tycks stå för något som innefattar något långsiktigt, som utformas med 
överblick och under särskilt ledningsansvar. Jag kallar den Samhällsplanering. Att den här 
begreppsstrukturen är fråga om en i bred mening politisk struktur ger den andra dimensionen 
eftertryck åt, nämligen Förankring, som anger att den policy eller politik som förs behöver 
vidta Acceptansskapande åtgärder. 

Begreppen Övertygelse, Organisation och Lobbyism bildar den dimension som anger 
acceptansskapandets villkor och förutsättningar samt hur detta kanaliseras. Samhället kan bara 
formas av de övertygade, som har en central organisation för att smidigt bilda lobby för olika 
ändamål. Den här dimensionen uttrycker således en aspekt som gäller Påverkan. Dessa tre 
dimensioner lyfter fram ett politiskt systems arbetssätt. Offentlig moral. Rörelse och 
Korporation indikerar tillsammans ett Samhällsklimat eller atmosfär. En korporativistisk 
organisation arbetar ju inte alltid offentligt. 

Såsom jag diskuterat problemet, är den fjärde dimensionen den väsentligaste att 
uppfatta för att medborgarna kan sägas ha förståelse för det slags samhälle de lever i. Jag 
ringade in den genom att ta ut begreppen Offentlig moral och Sammanslutning (alternativ för 
Korporation). Men, som bekant, för att en syntes ska bildas behövs en tredje punkt, och där 
valde jag Ansvarstagande, som är det allra först bildade strukturbegreppet och således kan 
sägas utgöra en sammanbindare mellan samhällsplanerama och den resulterande andan. Den 
andra och tredje dimensionen anger att medborgaren involveras som politisk medskapare 
(strukturen i figurens bas). Frågan är i vad mån en romanförfattare nyttjar denna 
dimensionalitet. Vi ser dessutom på ytbegreppen var naturvetenskapen har sin input i 
processen, nämligen som moralkomponent inom ledningsdimensionen och som den 
samhällskomponent som kan kallas kommunikationsetisk strategi (figurens övre ingångar). 

Jag ser den offentliga moralen, uttalade eller outtalade rättesnören, som den punkt i 
strukturen, där den enskilde medborgaren är mest berörd. Följaktligen är det begreppet 
Offentlig moral som jag tar som utgångspunkt för den här studien. Genom elevemas 
beskrivande förklaring till romanen ska det kunna framgå om författaren har en bildande 
verkan eller om tonvikten i romanen ligger inom de politiska dimensionerna. 

Bedömningsprocedur 

En bedömning av en essäfråga måste alltid bli en fråga om en "analysis by synthesis". 
Men till skillnad från vilket sammanhang som helst, då läraren sätter ihop frågor efter 
innehålls- eller formaspekter, är denna uppgift teoretiskt grundad. Bedömningen går ut på att 
relatera elevsvaren till de begreppsliga sammanhang som uttrycks i Figur 1. 

Bedömningen har gått till på så vis, att jag har jämfört elevens påståenden med vad jag 
anser att dessa förklarar av figurens struktur. Jag har försökt att betrakta svaren i en absolut 
mening, dvs antingen uppfyller det kriteriet för att bli registrerat under någon rubrik eller ej. 
Fördelen med ett sådant förfarande är uppenbar, t ex om man vill använda det för 
betygsättning (jfr den kriteriediskussion som jag för i I. Bierschenk, 1998a). Ibland har jag 
haft direkt hjälp av att samma ord som figurens ytbegrepp använts, vilket ger en nyckel till 



8 



närmaste strukturella begrepp och dimension. Men oftast har jag bedömt ett uttryckssätt som 
likvärdigt med figurens begrepp. Där jag inte uppfattat någon likhet har jag inte heller 
registrerat något. 

Jag ger här ett antal exempel på elevsvar med bedömning. Det första exemplet gäller 
Huxleys Du sköna nya värld: 

I den sköna nya världen existerar inte längre familjen, som vi känner 
den idag. Människan har istället valt att genom 'Dokanovskymetoden' 
öka sitt antal. Vad gäller uppfostran så innebär den, i de tidigaste åren, 
ramsor som barnet matas med. / — / 

Från den här texten har jag registrerat Förädlingsindustri och Manipulation, och på grund av 
det sistas belägenhet som ytbegrepp (1) i strukturen, får det första anses vara lika med 
ytbegrepp (6). Strukturellt tillhör de här meningarna således närmast Ledning, dvs den första 
dimensionen Samhällsplanering. 

Nästa exempel kommer från en förklaring av Jersilds En levande själ: 

Är något rätt bara för att samhället eller en sammanslutning männ- 
iskor /—/anser att det är rätt? Bokens svar på denna fråga skulle enligt 
mej vara ett klart nej: Man ser tydligt hiu- den medicinske doktorn P C 
Jersild motsätter sig den moderna forskningen i biologi och anatomi på 
grund av den nära nog frånvaro av etik och ansvarstagande som finns 
inom dagens forskning - / — / 

Härifrån har jag registrerat djupbegreppet Korporation (sammanslutning). Den moderna 
forskningen associerar jag därför till Förädlingsindustri som ingång (8). Här är det den fjärde 
dimensionen Samhällsklimat som framkommer. Men eleven diskuterar också 
Samhällsplanering genom att direkt nämna etik (3) och det strukturella begreppet 
Ansvarstagande, som var det tredje givna begreppet. 

Det tredje exemplet är hämtat från Atwood's Tjänarinnans berättelse: 

I och med maktskiftet skulle man övergå till 'de gamla värderingarna'. 
Den moral som nu skulle råda tillät inte annorlunda åsikter eller hand- 
lande. Även om den tvingades på vissa personer så skulle den gälla för 
alla, och de regler den innebar skulle följas. För det 'vanhga' folket var 
det också så. De straffades skoningslöst om de gjorde något otillåtet, 
men detta var uppenbarUgen bara en offentlig moral, den som var till- 
gänglig och verklig för allmänheten. / — / 

Ett begrepp som klart finns här under ytan är Kontroll. Även Styrning (9) och regler för 
allmänheten nämns. Vi har återigen en förklaring som anger dimensionen 
Samhällsplanering. Men även den dimension som jag kallade Acceptansskapande. För, 
som en annan elev skrev, "många sitter i det tysta och plågas for detta genomförande - sätt att 
uppnå målet". Vad eleverna uppfattar är det metodiska, funktionella i det här samhället. Sättet 
att skapa Förankring behöver ju inte accepteras av medborgaren, i det här fallet kvinnorna. 

Så här har varje text registrerats, förutsatt att det har varit klart att svaret gällt 
begreppet 'Offentlig moral' (oftast angivet som rubrik). Antalet bedömbara texter har varit: 
Du sköna nya värld (= 6), En levande själ (- 5) och Tjänarinnans berättelse (= 5). Max talet 
var 6 texter per bok. 



9 



Futuristisk bildning 

I Figur 2 redovisar jag dimensionaliteten i de tre romanerna, såsom eleverna har 
angivit sina uppfattningar utifrån begreppet Offentlig moral. Jag anger vilka begrepp i 
strukturen verken har relaterats till. Verken representeras genom författarens initial 
(A=Atwood, H=Huxley, J=Jersild). I de fall ett begrepp har två initialer, betyder det att den 
första fått fler observationer. 

Figur 2. 



Futurismen i samhälls romaner 




Resultatet visar ett uppenbart mönster. Det är Huxleys roman som tydligast beskriver 
offentlig moral genom begrepp inom samhällsplanering. Huxley är klart förankrad där, både 
ifråga om att framställa naturvetenskapens roll i ledningen av ett samhälle och att få med en 

moralisk komponent. Vad gäller Jersild, är han med i samband med något etiskt 
ställningstagande, men ansvaret gäller inte fullt ut. Atwood beskriver ett samhälle i sin 
kontrollfunktion. Enligt vad eleverna har uppfattat, är det inte så mycket en fråga om 
naturvetenskaplig kontroll utan snarare den politiska kontrollen av medborgarna, särskilt 
kvinnomas fortplantningsfunktion. Det bekräftas också genom Atwoods förankring i den 
dimension som rör politisk acceptans, dvs en metodfunktion, som hon är ensam om. Jersild 
företer ett eget mönster genom att vara representerad vid alla ytbegrepp till de dimensioner 



10 



som anger påverkan och samhällsklimat. Det tycks vara så att han står för en 
kommunikationsetisk komponent och söker representera allmänhetens samvete. Det 
korporativistiska tycks han också behärska, möjligen beroende på insiderkunskap inom 
medicinsk teknik. Någon förståelse av samhället ger inte hans roman, därtill är den för lite 
representerad inom den första dimensionen. 

Det djupare liggande begreppet rörelse som del av ett samhällsklimat har bara 
registrerats hos Huxley. Det innebär att det endast är i hans roman som det går att förstå en 
samhällsideologis effekter på ett djupare plan. I Jersilds roman skymmer de personliga 
ställningstagandena den djupare samhällsproblematiken och hos Atwood är det 
skräckvisionen av metoderna som inte ger tillräcklig vetenskaplig trovärdighet. 

Diskussion 

Huxley skriver i sitt förord 15 år efteråt att Du sköna nya värld saknar konstnärlig 
helhet men att "en bok om framtiden kan, oavsett sina konstnärliga eller filosofiska kvaliteter, 
intressera oss endast om dess profetior ser ut som om de möjligen slår in" (Huxley, 1967, s 9). 
Jag tror att det är den här synen på uppgiften som ger hans roman en större trovärdighet som 
översättning av samhällsfrågor än de andra två. Med den utgångspunkten framträder Huxleys 
vetenskapliga skolning, utan vilken den moraliska frågeställningen inte skulle få samma 
skärpa. 

Jersild placerar ut varningsflaggor och nyttjar humor och satir som medel. Men trots 
den medicinska laboratoriemiljön saknas trovärdigheten. Det blir science fiction men utan 
dennas ambition. Atwood är den av författarna som har humanistisk skolning. Hon har också 
gjort sig känd som feminist. Berättelsen är en framtida vision av vår tid, sådan den skulle te 
sig om vår reproduktionsförmåga kraftigt reducerades. Denna idé blir funktionalistiskt 
överdriven, vilket torde vara en förklaring till att en moralkomponent i vetenskaplig mening 
inte har uppfattats. 

Bildning innebär att något konstruktivt sker. Om man som lärare önskar bibringa 
eleverna konstruktiv kunskap om hur tankar och skeenden i vår idéhistoria avspeglar sig i 
samhället och vilka deras konsekvenser är eller skulle kunna bli, har litterära texter en 
självklar plats. Men inte oreserverat. Jämförelsen mellan de tre romanerna har visat att 
futurismen i strukturell mening uppfattas tydligast genom Huxleys berättelse. Han visar hur 
naturvetenskaperna kan vara ett medel för att befria mänskligheten, på gott och ont. Däri 
ligger möjligheten att uppfatta dimensionaliteten eller dispariteten mellan ansvarstagande och 
systematisering. Det är detta som "känns" i rörelsen. Så här uttrycker sig en elev 
avslutningsvis: 

Tänk om han i själva verket inte är samhällskritisk eller moralisk, 

utan i själva verket föreslår en lösning på ett världsomfattande problem? 

Ett anspråksfullt förslag 

Kvaliteten i undervisning på olika nivåer är en fråga om att ha kontroll över den 
struktur som ett ämne eller material karakteriseras av. Det är viktigt att skilja mellan innehåll, 
som man kan läsa sig till utifrån yttre drag, och struktur, som är ett materials inre egenskaper 
(jfr I. Bierschenk, 1999b). På samma sätt som vi inom fysiken kan tala om material i termer 
av täthet, hållfasthet och spänning, så kan liknande egenskaper tillskrivas textmaterial. Därför 
är inte alla texter inom ett ämnesområde lika lämpliga som underlag för analys och sjaites av 
strukturella samband. 

Som vi ser i Figur 1 (s 6), kan ett textmaterial beskrivas genom begreppsliga 
substrukturer, som kan vara mer eller mindre nästlade och gripa över flera dimensioner. 
Futurismen som samhällsbegrepp är till exempel djupast en fråga om organisation - i 
spänningsfältet mellan den folkliga rörelsen och ett aktivt politiskt system. Den som inte 



11 



uppfattar den futuristiska texten (s 5) som uttryck för organisation har inte de insikter som 
krävs för att till fullo svara för begreppet futurism i sin undervisning eller sin tentamen. Den 
undervisare som har kontroll över materialet har alltså möjlighet att belysa begreppet ifrån 
olika synvinklar på ett medvetet sätt och klargöra för den studerande hur strukturen hänger 
samman. 

Min studie visar att Huxleys berättelse bättre än Atwoods och Jersilds svarar mot 
begreppet futurism i samhällelig mening. Om vi utgår ifrån att författaren har haft för avsikt 
att konstruera sitt material så att dess strukturellt djupare relationer ska framträda, så har han 
nästan lyckats. Eleverna har uppfattat såväl systematisering som rörelse. En perspektivisk 
textanalys på romanen skulle dock behövas för att skapa klarhet i om organisationsbegreppet 
är strukturellt förankrat. 

Det här visar vad en utbildningssituation borde vara fråga om: En medvetenhet från 
lärarens sida om vilken struktur som ska förmedlas och en möjlighet att kunna välja det/de 
material som motsvarar den. Det är långt ifrån säkert att undervisare och 
undervisningsmaterial möter varandra på rätt begreppsligt plan idag. Mitt förslag är därför att 
den primära komponenten för utbildningsplanerare ska vara materialkonstruktionslära för 
såväl naturvetenskap som humaniora. Då blir bildningen produktiv. 

Referenser 

Atwood, M. (1985). Tjänarinnans berättelse. Stockholm: Bokförlaget Prisma. 

Bierschenk, I. (1997). Discovery of competence at the edge of literature and society. 

(Kognitionsvetenskaplig forskning, No. 64). Copenhagen: Copenhagen University, 
Copenhagen Competence Research Centre & Lund University: Department of 
Psychology. (ERIC Document Reproduction Service, No. ED, TM 029 092). 

Bierschenk, I. (1998a). Kriterierelaterat prov eller ej? En utvärdering av två olika 
provtillfällen i Svenska A. (Lund, Gymnasieskolan Spyken: Opublicerad). 

Bierschenk, I. (1998b). Demokrati och kompetens. Förslag till skolforskningsprojekt. (Lund: 
Gymnasieskolan Spyken: Opublicerad) 

Bierschenk, I. (1999a). The essence of text. A dialogue on Perspective Text Analysis 

(Kognitionsvetenskaplig forskning. No. 70). Copenhagen: Copenhagen University, 
Copenhagen Competence Research Centre & Lund University: Department of 
Psychology. (ERIC Document Reproduction Service, No. ED 430 053, TM 029 798). 

Bierschenk, I. (1999b). Materials-directedness as educational method. 1 1. Bierschenk, The 
emergence of competence in the breakdown of goal-directed education. Part II. 
(Kognitionsvetenskaplig forskning, No. 73b). Copenhagen: Copenhagen University, 
Copenhagen Competence Research Centre & Lund University: Department of 
Psychology. Finns också i svensk förlaga: Materiallära som pedagogisk metod. 

Bierschenk, B., & Bierschenk, I. (1993) Perspektivische Textanalyse. I E. Roth (Ed.), 

Sozialwissenschaftliche Methoden (4' ed., ss. 175-203). Miinchen: Oldenbourg Verlag. 

Bierschenk, B., Bierschenk, I., & Helmersson, H. (1996). Die Ökologie des Sprachraums. In 
W. Bos, & C. Tamai (Eds.), ComputerunterstUtzte Inhaltsanalyse in den Empirischen 
Sozialwissenschaften. Theorie - Anwendung - Software (ss. 11-31). Miinster: 
Waxmann. 

Engström, S. (1999). 4-9 -lärare utbildade med gammaldags högskolemetodik. Skolvärlden, 
Nr 14. 

Huxley, A. (1932). Du sköna nya värld. (4 uppl. 1967). Stockholm: W & W. 
Håkansson, G. (1999-06-16). Sexualiteten, Orienten och kvinnan. Sydsvenska Dagbladet, s. 
A4. 

Jersild, P.C. (1980). En levande själ. Stockholm: Bonnier Pocket. 



12 



Kalleberg, R. (1999). All makt til argumentene. Om vitenskapelig og demokratisk dannelse. 

Apollon, 2, 21-23. 
Katz, M. (1996-08-31). Kaosteoriens gudfar. Berlingske Tidende, p. 3. 
Kj0rup, S. (1999). Humaniora gj0r deg ikke human. Apollon, 2, 18-20. 
Sj0berg, S. (1999). Naturvitenskapens tapte s^re. Apollon, 2, 13-17. 



Författarens anmärkning 



Denna artikel har producerats med finansiellt stöd från de Danska Forskningsråden. 
Korrespondens kan sändas till Liger Bierschenk, Copenhagen Competence Research Center, 
Copenhagen University, Njalsgade 88, DK-2300 Copenhagen S, Denmark eller via E-post till 
INGER@axp.psl.ku.dk